Carls Warhammer-kampanj

Fästningen Svarta Klippan, del 1
Grottgångar, mutanter, blod och död

Det löst sammanhållna sällskapet begav sig ut i skogen på natten endast ledsagade av Morrsliebs olycksbådande ljus. På vägen till den övergivna fästningen Svarta Klippan mötte de Galne Gunnir, som förolämpade dem, men också visade dem liket av en död man, Kastor Lieberung. Liket såg precis ut som Jürgen, och han blev bestört och konfunderad. Vad betyder detta? Det var ett stort arv inblandat också. Efter detta gick Gunnir sin väg, svärande att döda Heinz, som idkar tidelag, skrattar åt gråtande barn och serverar pissljummen öl på sin korvfest.

Drokar, Jürgen, Ludo, Anna och Ossrik diskuterade sedan om de verkligen skulle ta sig an fästningen, med alla okända faror. Ludo var allra mest tveksam, men på Ossriks inrådan tog de “bakvägen” in via en grotta. Där stötte de snart på mutanter. En fiskliknande varelse utan ben, en orange med långa armar, en med hundhuvud (och stor yxa) och två muskelberg med små, tillplattade ansikten. Det två sist överlevande var en eldsmagiker med dubbel tunga, samt en man med ett själständigt huvud i magen. Ossrik och Drokar gick i första ledet, Ludo och Jürgen understödde med stenar, medan Anna stormade in som fanatiskt religiös reserv. Efter två strider var mutanterna besegrade.

Vid utfrågningen hotade Ludo magikern till livet, bråk uppstog och Ludo föll av ett svepande och flammande hugg över bröstet. Jürgen skar sedan halsen av magikern och gjorde snabbt slut på striden.

View
Detta har hänt
Äventyrsnoter

Spelsessioner och annat!

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.